Kärlek?

Kategori: Personligt

Hallojs, nu ska vi ta lite kort om mitt kärleks liv.. ne men vill bara uttycka mig på något sätt. Till att börja med har jag typ aldrig varit kär (helt ärligt). Sure haft en chrush på en kille i min klass när jag gick i nian sedan har det liskom varit liksom att jag lurat mig själv att jag är kär för vill så gärna va det. 
 
Men för ett tag sen (några månader) så var det en kille jag tyckte väldigt mycke tom som kompis och aldrig tänkt på att jag kände något för honom. Vi var rätt bra kompisar, känner varnadra genom kyrkan. Men sen jag började vara där i kyrkan varje torsdag runt setember började jag vara där varje gång. Och så nån gång där i november så började det med att vi hade gjort varandra sällskap hem, eller ja jag bad honom gå  med  ig för ville inte gå ensam. Det var mycket inom skoltiden då så ville helst inte gå ensam. Men så en gång när vi var på väg hem så hade vi bråkat lite någon dag innan den där tordagen och vi pratade om det. Självklart så började jag gråta så känslig som jag är, och så tröstade han mig (vet att det låter rörogt men vill inte gå in på exsakta detaljer för det är rätt jobbigt för båda). Men iallafall så löste vi det och jag stod och grät mot hans axel i regnet vilket var mysigt hihi. Det slutade med iallafall att han kysste mig innan vi skildes åt. 
 
Så ja det höll på lite så där i några dagar. Ett av och på förhållande ungefär, och jag insåg att jag gilalde honom tydligen mer än bara en vän. Han är rätt kompilicerad och han var inte redo förhållande osv så det sårade mig så mådde skit. Och varför jag skriver detta nu  är för att jag tror jag inte kommit över honom än... och det är jätte awkward mellan oss sen dess för vi höll på lite fram och tillbaka i typ 2 veckor.
 
Idag i kyrkan  så satte ahn sig vid mig och några andra tjejer som satt och pratde. Jag frågad eom jag kunde få se på hans skal, han tog bort sakalet från mobilen och gav mig det, jag frågade sedan varför han tog av det och att jag inte skulle ah gjort något för är inte sån, utan om jag säger att jag ska kolla på skalet så gör jag seriöst bara det. Men hur som helst så sa jag sedan med lite skämtaktig röst "vad tror du om mig egentligen?" och fick svaret "mycket" och det sårade för liksom visst ajg berättade om allt som hände mellan oss till min bästis men var ju mest för 1. hon är extremt nyfiken 2. jag behövde hennes stöd och åsikter 3. berättar seriöst allt för henne.
 
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men är bara trött på att gråta hela vägen hem från kyrkan... och om han nu ånsin skulle läsa detta så vill jag bli vänner igen. Ha det som förut, för han var en utav de människona som inte dömde mig och jag har stor tillit till/mot honom. Kan inte ens skriva om det här för att det får mig att börja gråta.. Men han har typ gått vidare vilket inte gör något men vill mest ha tillbaka vår vänskap... 
 
Det var typ dagens novell.... (uttryck bara för det blev så långt)
Ed Sheeran – Kiss Me (kan typ inte lyssna på den utan att gråta.,började gråta på konseten när jag hörde den här för då stämde den så extremt bra)
 
 
 
 
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Andreas säger:
    2015-05-02 | 14:36:48

    Andréa!

    Det låter som en knepig situation där det har blivit ett missförstånd emellan er. Men det var inget vidare snällt uttryckt av honom att svara sådär okänsligt på din fråga. Tråkigt att vänskapen inte höll, jag har varit med i en exakt likadan situation när jag gick i kyrkan, då en vän som jag berättade alltför skvallrade på den jag hade en crush på och så blev det bara kaos. Ibland är det inte så lätt att hålla allt inom sig för man vill ju gärna lätta på sitt hjärta för sin närastående. Då tycker jag inte att man ska svika det förtroende som man visat igenom att skvallra och föra ämnet vidare. Jag hoppas att det löser sig för dig :)

    PS! En spännande blogg du har, och du skriver väldigt gripande texter och meningar.

    A

Kommentera inlägget här: